Hela fastigheten var en stor smittohärd. Förskolebarnen drog just nu runt på alla sjukdomar och parasiter som möjligtvis kunde finnas på en förskola. Det gick vinterkräksjuka, löss och springmask, samtidigt som alla barnen hade näsor som tycktes kunna producera hur mycket snor som helst. Det hela var mycket osmakligt och ingen av pedagogerna på förskolan tyckte egentligen om sitt jobb under den här årstiden. Det var okej att torka sitt egets barns snor, men alla andras barn som samtidigt skulle envisas med att vara sjuka var helt enkelt inte en rolig arbetsmiljö att ge sig in i.

Som tur var fungerade den utmärkta lokalvård, som förskolan hade, klanderfritt och det var den enda smala lyckan, att varje morgon få komma till en arbetsplats som var ren och desinficerad från alla typer av sjukdomar. Under en liten tid på morgonen kände de stackars pedagogerna inte att varje sak de tog i var en risk till att bli sjukskrivna i en veckas tid.

Vissa säger att man blir immun om man utsätts för tillräckligt många smittor många gånger, men det var inget som pedagogerna hade märkt av. De var lika sjuka varje höst och vinter, och de var garanterat mycket sjukare än någon annan de kände. Men det var å andra sidan något som de hade varit medvetna om när de gjorde sitt val av yrke. Och det fanns ju faktiskt många fördelar med jobbet, och de flesta tyckte genuint mycket om sitt jobb. Självklart älskade de inte alla barn, men de flesta var svåra att inte tycka om lite grann i alla fall. De flesta barn kunde visa upp stor uppfinningsrikedom och var rätt roliga. Om de bara inte hade behövt producera så mycket snor så hade det varit än bättre. Men man kan ju som bekant inte få allt.